Utmaningen 2010

Det finska språket har lite präglat mig. Jag tycker det är ett utav de finaste språken och har alltid velat lära mig det.
Första gången Daniel hörde att jag älskade honom sa jag det på finska.

Men nu är det dags på riktigt!
Tagit hem en bok "Finska för nybörjare" och ska fixa fram en grammatikbok också, har även en liten ordbok.

Tillvägagångssätt:
- Maila med kusiner
- Läsa serier på Finska
- Skriva dagbok på Finska
- Öva uttal med de i familjen som kan finska

Kommer jag klara det?

Befrukta marken

Midsommar är en utav de få högtider som vi erkänner härstamma ifrån den tid då inte kristendomen styrde vårt land.
Jag tror det är lite därför jag tycker om den, tanken att vi ber till gudarna att få jorden befruktad. Om jag någon gång i mitt liv börjar odla något, känns det som att en utmaning är att ha en biodynamisk odling, vara en hippie-bonde helt enkelt.

Ikväll blir det ingen midsommar-stång, utan bara en gräsmatta med vänner och en engångsgrill. Att träffa sina vänner bringer verkligen god energi, och just denna sommar är till för att kunna samla krafter inför den kommande hösten. Hösten som ska innebära plugg (när jag kommer in), jobb med småbarn och självklart rusta upp lägenheten inför den kommande mörkret.
Åren går fort, och det innebär att snart är det tankar inför Sweden rock som gäller.

Jag kommer nog prata lite med mina småplantor idag, och även se om vi kan få tag i lite jord för vitlökarna som simmar i vatten. Först ska jag städa allting inför kvällen.

Glad Midsommar!

Meditation

Förr när jag vart lämnad ensam hemma drabbades jag av en sådan ångest att jag både tappade all aptit och självförtroendet.
Sen jag flyttade ihop med Danne har jag blivit mer ensamtränad. Första gången han åkte iväg till rollspel mådde jag inte så jättebra, utan var tvungen att prata med folk hela kvällen tills jag kunde däcka, idag sitter jag mest med ett lugn och funderar.

Mycket oro har försvunnit nu när jag bor hemifrån, jag får vara för mig själv när jag går med Kastor, möter inga jag känner på vägen.
Att bo bland en massa människor och i en stor familj, gör att jag är tryggare med många runt omkring mig, men ibland vill man helt enkelt bara vara för sig själv.
Jag utnyttjar resetiden mellan hem och arbete till tankar, och även promenaderna är som min fristad.

Jag önskar ibland att jag hade en liten sommarstuga, en plats att åka till när man bara vill stänga ut omvärlden och omfamna natur och tankar, ta promenader bland stenar och läsa vid ljudet av regndroppar.
Jag hade nog aldrig klarat av att bo själv, då hade jag nästan vart överallt och ingenstans, nu så uppskattar jag istället de stunder jag får vara ensam, än hatar dem.

Dagens insperationskälla

Efter att jag fick av min kära vän Viktor ett Final Fantasy spel till xbox, har jag suttit som fast. Lite disciplin har jag kvar, men börjar jag spela ska jag spela minst två timmar.
Jag spelade förut när jag bodde hemma, Final Fantasy X och hann aldrig spela ut det, kanske en tur hos familjen kan lösa det.

Fantasy är något som ligger mig varmt om hjärtat, och jag finner en frid i den verklighetsflykt som böckerna, musiken och även spelen har givit mig. Jag älskar fantasyspelen för deras storyline, och att den verkligen skiljer sig från vår värld.
Hittade en underbar skiva på spotify
Distant Worlds: Music from final fantasy (spotifylänk), letade i de internetbutiker jag kände till, men hittade den inte.
Har en dröm om att få spela alla Final Fantasyspel i serien, och har hela livet på mig.

Min glädje

Min stora glädje i livet just nu är denna underbara individ i mitt liv. Hans sätt att möta livet är något vi andra borde ta efter (förutom hans "äta-bara-på-kvällen-diet"). Tillsammans med min Daniel känner jag mig starkare, en person att bara prata med mitt i natten, och en själsfrände att busa med, som alltid älskar att göra saker.

att väcka en författarsjäl.

(bilder)

Jag lyssnar på toner av Ludovico Einaudi och Yann Tiersen, sjunker ner i mina tankar och skriver ner dem på papper.
De ord jag skriver med blyerts överför jag till datorn, omformulerar det, och spånar vidare. Blocket med nya ord följer mig lite varstans, fylls på med nya tankar och idéer.
Att sitta på kvällarna vid balkongen i solnedgången är det bästa, så jag längtar tills möblerna som Daniels föräldrar donerar kan bli forslade hem till oss.

Jag har börjat på något nytt nu, en idé som är så ung och och spännande.
Jag är tillbaka till min verklighet

Varför inte jag firar nationaldagen

Jag är en person som har fått komplimangen "du är nog den enda svensken som är nöjd".
Jag tycker om Sveriges väder, har inte märkt så stora nackdelar och har därför svårt att välja vem jag ska rösta på i höst, jag är för nöjd.

Varför firar inte jag då nationaldagen?
Jag har aldrig haft den traditionen, känns lite sjukt att alla hyllar sverige en dag om året, och resten innefattar gnäll och en vilja att bo utomlands.
Samma anledning till att jag glömmer födelsedagar och namnsdagar, jag hyllar mina nära året runt istället för en dag om året :)
Därför är nationaldagen rätt meningslös för mig.

Allt för min syster

Varje kväll jag och Danne ska se på film, kör vi efter ett "varannan-film" tema, dels för att jag ska kunna introducera honom i de filmer som har berört mig och vise-versa. Igår blev det "My sisters keeper", en film som jag har fått rekommenderat för mig av en vän som känner mig väl.
Och jag blev rörd och fällde tårar. Nu är jag en person som gråter under nästan varje scen i Bolt också, men just denna film lyckades mer gräva sig in i mig.

Filmen handlar i korta drag om två föräldrar som får ett barn som lider av leukemi. Sjukdomen kräver benmärgstransplantationer och då krävs det i princip en "perfect match" från benmärgsdonatorn.
Föräldrarna väljer då att "odla" fram ett barn med de exakta värderna som krävs. En dotter som har sin kropp lite som reserv för sin sjuka syster.
Filmens handling är att den lilla systern vill bestämma över sin kropp och väljer att inte donera sina organ.

Men filmen är självklart mer än så, många moraliska draman och även en inblick över hur alla i familjen har påverkats av den cancersjuka familjemedlemmen.
Väldigt fin film, och man kan inte riktigt ställa någon som den onda/goda, det finns en förståelse över allt. Och mycket av filmen handlar om att bearbeta och släppa taget.

-

Många moraliska dilemman som jag ställer mig inför är att om jag skulle få ett sjukt barn, kanske med någon psykisk diagnos eller fysiska svårigheter, skulle jag inte då försöka göra allt för att göra livet så bra som möjligt för barnet.
Något som alltid har förbryllat mig är hur människor sätter värdet på ett liv, att en person med en diagnos som Asperger eller Downs Syndrom, genast har ett liv som i våra ögon inte är värt att levas.
"Det är synd om föräldrarna, och om barnet"
Jag har aldrig vart i en situation där jag måste kämpa för någon annans liv, men jag skulle nog aldrig tveka över att göra det.
Vi glömmer så lätt att trots vissa svårigheter är samhället väldigt väl utformat för psykiskt och fysiskt handikappade.
Det finns även en humor där personer gör narr av människor med svårigheter, jag har aldrig förstått mig på humorn där man skrattar åt en människa för något som de inte själva kan rå för.
Det är med all säkerhet en psykisk påfrestning att ha ett barn med en allvarlig sjukdom, eller en funktionshindring, men har vi andra då rätt att tycka synd om föräldrarna och på sådant sätt stämpla att det är fel med att föda ett sjukt barn?
Kanske vi skulle kunna sluta göra en stor grej över att någon har det svårt, så kanske det är lättare att släppa och gå vidare?

Varför uppmuntra negativa tankar när man kan ignorera det istället och dra fram de positiva.

Varför är vi människor så duktiga på att tycka synd om varandra? Att inte istället uppmuntra genom att i princip säga "Ja det är förjävligt, sånt är livet liksom"
Det låter hårt, men många gånger hade jag uppskattat att höra de orden istället för "Vad synd det är om dig"

(Jag är en gnällig människa när jag är emotionell, medveten om det, och kan säga att det är en fånig sida av mig som blir sur på inget och glad över inget och gråter över att någon säger BU)

Goodbye my almost lover

Fann en nu favorittjej.