It's a soul-hurt, a real gets-inside-you-and-rips-you-apart pain.
Kärlek skadar allvarligt personer i din omgivning. Du ska stå där, försöka att inte lämna någon utanför när ditt inre fullkomligt skriker efter att kasta dig över den du håller kär. Om du dessutom inte gör något så kommer folk till att klaga på det också.
Svartsjuka, är deras kärlek bättre än våran? Varför är det ingen som älskar mig? Är jag dömd till ensamhet? Kommer Han/hon/det lämna mig?
Varför ska en sådan underbar känsla dra dig isär, dra fram den oro som du gömt bakom murar?
Du blir mer och mer sårbar, mer och mer dras ditt liv isär, och det ska bli "vårt liv"
Låt mig älska, låt mig få bli älskad.
I kärlek är du som mest sårbar, en mening, ett par ord kan dra ner ditt humör under jorden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar