Här finner du testet: http://www.helloquizzy.com/tests/which-fantasy-writer-are-you
Här är mitt resultat:
Mary Gentle (b. 1956)
9 High-Brow, 17 Violent, 13 Experimental and 17 Cynical!
Mary Gentle is a UK author whose work has received some acclaim. Her great break-through came with 1984 fantasy novel Golden Witchbreed, which depicts the travels of a UK envoy on a planet, Orthe, where the inhabitants have, by choice, abandoned a high-tech society for a seemingly less advanced way of life. Though nominally science fiction, the novel is generally called fantasy, partly because Orthe has the feel of a fantasy world. Nothing is what it first seems to be on Orthe, however, and the envoy's journey across the planet gradually reveals a vividly imagined alternate society, where nothing is ever over-simplified or, for that matter, easy. Gentle revisited Orthe in 1987, when the sequel Ancient Light was published.
Since then Gentle has written the White Crow sequence, starting with Rats and Gargoyles (1990), which has received some acclaim, not least from other writers; China Miéville, for example, put it on his list of "50 science fiction and fantasy novels socialists should read". She has also written Grunts! (1992), a novel set in a Tolkien-like fantasy world, but told from the point of view of the orcs, as well as several other books.
Gentle is not one to shun away from difficult issues in her works and is equally unafraid of discussing and depicting violence. Neither has she settled to writing the same kind of story over and over, and, while being at her best a great entertainer, she has the ability of twisting and bending fantasy environments and themes at her will, making unafraid a key-word of her career as a writer.
You are also a lot like Gene Wolfe.
If you want something more gentle (no pun intended), try Philip Pullman.
If you'd like a challenge, try your exact opposite, J K Rowling.
22 maj 2009
Skissande på gång
Jag bestämde mig för att skissa en fin bild utav mitt lilla troll.
Och lillen sover så sött på vardagsrums golvet.
Liten men trött ibland. Trogen vän :)
Hunden.
Jag har sen en vecka tillbaka ägt en liten finsk lapphund.
Han är väldigt fin och därför ett klart fotoobjekt.
20 maj 2009
En timme är en Minut.
Med tankar från låten med samma namn från bandet Kent
När tiden går fort blir en timme som en minut, när tiden går långsamt blir det snarare tvärtom.
Jag minns när vi väntade på besked, hur minuterna blev lika långa som timmar. Jag minns glada möten som tog slut alldeles för fort, när tiden bara rinner iväg.
Men egentligen är det samma timme, och samma minuter. En timme kommer alltid att vara 60 min lång, en minut 60 sekunder.
Oavsett vad vi gör, kommer tiden vara densamma. Det är bara vår uppfattning som skiljer sig från regeln.
Unna sig 5 min till att andas, läsa en tidning, mysa med hunden, krama en när kär vän, läsa ett till kapitel i sin bok. Kommer inte göra allt för mycket, det är trots allt 5 min.
Jag brukar stanna till, vänta i ungefär 3 min innan jag fortsätter, ta ett djupt andetag och lyssna till stillheten.
Ibland stannar jag min pojkvän, tar ta i honom och kysser honom ömt och länge, tar mig de 30 sekunderna för att visa hur mycket jag älskar honom.
Tiden kommer aldrig att ändras,
men till slut står du där och önskar att du hade gjort mer, att du hade levt mer, att du hade sett ditt barns första steg.
Det är ingen synd att andas, att ta det lugnt.
En timma är en minut.
När tiden går fort blir en timme som en minut, när tiden går långsamt blir det snarare tvärtom.
Jag minns när vi väntade på besked, hur minuterna blev lika långa som timmar. Jag minns glada möten som tog slut alldeles för fort, när tiden bara rinner iväg.
Men egentligen är det samma timme, och samma minuter. En timme kommer alltid att vara 60 min lång, en minut 60 sekunder.
Oavsett vad vi gör, kommer tiden vara densamma. Det är bara vår uppfattning som skiljer sig från regeln.
Unna sig 5 min till att andas, läsa en tidning, mysa med hunden, krama en när kär vän, läsa ett till kapitel i sin bok. Kommer inte göra allt för mycket, det är trots allt 5 min.
Jag brukar stanna till, vänta i ungefär 3 min innan jag fortsätter, ta ett djupt andetag och lyssna till stillheten.
Ibland stannar jag min pojkvän, tar ta i honom och kysser honom ömt och länge, tar mig de 30 sekunderna för att visa hur mycket jag älskar honom.
Tiden kommer aldrig att ändras,
men till slut står du där och önskar att du hade gjort mer, att du hade levt mer, att du hade sett ditt barns första steg.
Det är ingen synd att andas, att ta det lugnt.
En timma är en minut.
19 maj 2009
Saknad.
Min kamera är trasig, och jag har inga pengar till en ny.
Jag saknar att fotografera, med ens kliar mina fingrar efter att skapa. Saknar känslan att fånga ögonblick, saknar att fånga dem.
Får låna min mors kamera, men det är verkligen inte samma sak.
Livet är som det är,
ibland är karma ett ont påfund
Jag saknar att fotografera, med ens kliar mina fingrar efter att skapa. Saknar känslan att fånga ögonblick, saknar att fånga dem.
Får låna min mors kamera, men det är verkligen inte samma sak.
Livet är som det är,
ibland är karma ett ont påfund
Dömd.
Soundtrack: Black Heart - Calexico
Det är natt.
Mina tankar förs tillbaka till den kväll, till kvällen som jag nu inte kan minnas när det skedde, det kunde lika gärna hänt ikväll.
I hörnet sitter jag, under en filt, jag gömmer mig från ljuset.
Det känns som att jag har vart här i flera dagar, veckor, månader. Jag kan inte ropa på hjälp, vem kan hjälpa mig?
Allt är is inom mig, jag är kallare än sten. Spegeln är som dimma för mig, som om själen inte längre skulle finnas, är mina ögon tomma.
Klockan är trasig, är det jag som åstadkommit detta?
Tankarna i mitt huvud snurrar, omgivningen rör sig närmre, jag faller.
Med ett ryck vaknar jag,
hans närvaro fyller rummet med en annan typ av kyla. Där står han, vid fönstret, med sina ljus gråa ögon som ständigt förhäxar mig.
Varför känner jag igen honom? är han från mina drömmar.
Hans uttryck är skrämmande, som ett rovdjur som betraktar sitt byte.
Jag sitter ner och viker ner min blick, för att visa mig underlägsen.
Jag ser bara golvet men hör att han nu är bakom mig.
Känner hur hans kalla fingrarna smeker min nacke, jag andas tyngre utav hans beröring, jag sluter ögonen och huvudet faller hjälplöst emot honom, med min hals blottad. Jag känner hur hans läppar nuddar dem, och ryser till av välbehag.
Han leker lätt med sin tunga, och jag känner mig mer hjälplös.
Han slutar och viskar
"Du, min sköna, ska föras bort från ljuset och in i det trygga mörkret"
Rädslan griper tag i mig när jag känner hur hans tänder trycks lätt in i mitt kött, jag kan inte skrika, kan inte röra mig, jag kan bara i ögonvrån se hur han långsamt dricker mitt blod.
Hjärtat pumpar starkare, och hela kroppen skakar. Smärtan är outhärdlig.
Just när jag var redo för att omfamna evigheten,
känner jag hur hans tänder dras ut. Jag ser sedan hur han tar fram en glasflaska, med ett mörkrött innehåll, och något inom mig säger att det inte är vin.
Smärtan griper ta och min kropp kämpar förgäves för att överleva, jag känner hur jag långsamt ger upp.
Han tar då tag i mig och viskar
"Drick detta, och du slipper döden, du slipper alla begär, du får en odödlighet och vinner tiden"
Med rädsla för att dö, griper jag tag i glasflaskan och drar i mig klunkar av den järnsmakande drycken.
Sen kom smärtan, och jag minns vagt att mannen med de grå ögonen skrattade.
Nu har våren frusit till is, solen värmer inte de med mörkret i sina hjärtan.
Jag får aldrig mer se en solnedgång, eller uppleva förälskelsen.
Jag har lurat tiden,
Men priset är högt.
Jag är dömd till ensamheten,
dömd till att sluka människoliv,
dömd till ett helvete på jorden.
Det är natt.
Mina tankar förs tillbaka till den kväll, till kvällen som jag nu inte kan minnas när det skedde, det kunde lika gärna hänt ikväll.
I hörnet sitter jag, under en filt, jag gömmer mig från ljuset.
Det känns som att jag har vart här i flera dagar, veckor, månader. Jag kan inte ropa på hjälp, vem kan hjälpa mig?
Allt är is inom mig, jag är kallare än sten. Spegeln är som dimma för mig, som om själen inte längre skulle finnas, är mina ögon tomma.
Klockan är trasig, är det jag som åstadkommit detta?
Tankarna i mitt huvud snurrar, omgivningen rör sig närmre, jag faller.
Med ett ryck vaknar jag,
hans närvaro fyller rummet med en annan typ av kyla. Där står han, vid fönstret, med sina ljus gråa ögon som ständigt förhäxar mig.
Varför känner jag igen honom? är han från mina drömmar.
Hans uttryck är skrämmande, som ett rovdjur som betraktar sitt byte.
Jag sitter ner och viker ner min blick, för att visa mig underlägsen.
Jag ser bara golvet men hör att han nu är bakom mig.
Känner hur hans kalla fingrarna smeker min nacke, jag andas tyngre utav hans beröring, jag sluter ögonen och huvudet faller hjälplöst emot honom, med min hals blottad. Jag känner hur hans läppar nuddar dem, och ryser till av välbehag.
Han leker lätt med sin tunga, och jag känner mig mer hjälplös.
Han slutar och viskar
"Du, min sköna, ska föras bort från ljuset och in i det trygga mörkret"
Rädslan griper tag i mig när jag känner hur hans tänder trycks lätt in i mitt kött, jag kan inte skrika, kan inte röra mig, jag kan bara i ögonvrån se hur han långsamt dricker mitt blod.
Hjärtat pumpar starkare, och hela kroppen skakar. Smärtan är outhärdlig.
Just när jag var redo för att omfamna evigheten,
känner jag hur hans tänder dras ut. Jag ser sedan hur han tar fram en glasflaska, med ett mörkrött innehåll, och något inom mig säger att det inte är vin.
Smärtan griper ta och min kropp kämpar förgäves för att överleva, jag känner hur jag långsamt ger upp.
Han tar då tag i mig och viskar
"Drick detta, och du slipper döden, du slipper alla begär, du får en odödlighet och vinner tiden"
Med rädsla för att dö, griper jag tag i glasflaskan och drar i mig klunkar av den järnsmakande drycken.
Sen kom smärtan, och jag minns vagt att mannen med de grå ögonen skrattade.
Nu har våren frusit till is, solen värmer inte de med mörkret i sina hjärtan.
Jag får aldrig mer se en solnedgång, eller uppleva förälskelsen.
Jag har lurat tiden,
Men priset är högt.
Jag är dömd till ensamheten,
dömd till att sluka människoliv,
dömd till ett helvete på jorden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)