Buskväll.

Under eftermiddagen var jag med vänner i åkersberga, Kastor fick självklart hänga med, alltid bra med bussträning :)
Han tycker dock att vi är konstiga som hoppar i vattnet och leker samt stojar, men tur det för i poolen fick han inte vara.
Han höll sig i skuggan istället och höll koll på oss.

Sedan åkte vi hem, där vi vilade lite och lagade mat för att sedan åka till åkersberga igen till Viktor. Han ska fixa min dator så att den förhoppningsvis blir mer frisk.
Ska få ett nytt operativsystem också :) alltid trevligt.

Kastor har nu gått och lagt sig, gillar av någon underlig anledning att ha huvudet nedanför kroppen.

Värme.

22 grader redan vid 10 tiden, det verkar bli ännu en varm dag. Ska nog tvinga ut bror min till vattnet senare, för att svalka oss i denna hetta. Men det är väl det som gör sommaren till sommar, man kan glädjas åt att det finns sommarkvällar.

Kastor med kompis Daisy och matte My.

Cirklar i vattnet.

Kanske skulle man ut och fota när man busar i vattnet? Innan syster får kameran för lägerjobbandet.

Dagen och helgen har känt som lång och imorgon är det måndag igen
Daniel var här och jag fick mysa och pussa lite, samt se på disneyfilm. Vi la lite pussel också, nu är köksbordet fyllt av pusselbitar.
Både jag och Kastor vill ha minusgrader och snö. Tankar om att i framtiden köpa en gård längre uppåt drar igenom mitt huvud.
Men just nu är det bara jag, familjehus på landet och vänner som bor för långt ifrån.
Men inom några timmar faller kvällen inpå och då blir det svalare och trevligare.

Min rygg börjar säga ifrån igen.
Ska börja träna rygg och magmusklerna för att få till hållningen och då förhoppningsvis försvinner en del av problemen, dock har knäna börjat få upp muskler igen.
Taidon till hösten kommer vara nyttigt, men satan vad man hänger efter, en grad/år ungefär, men jag rä den enda från min grupp som började förut. Stolt.

Värme och myggbett

Jag måste vara en av dessa som har sötat blod. Myggbetten blir större och större och min ena fot är röd pga bränn-nässlor. Och det kliar som om en förbannelse har tagit sig in i min kropp, för att bränna ner alla nerver.
Sedan är värmen tryckande,det är skönt att ständigt kunna vara ute och visst insekterna dem kan man skydda sig emot. Men jag säger som Kastor, snö och minusgrader!

Sommarkvällar gör det hela mycket finare, och det faktum att man inte behöver dra på sig en tung jacka.

Ska kanske formatera om datorn idag om jag lyckas få hit Viktor, det är han som vet hur det ska göras. Då kanske jag blir av med mina två (?) vista och får windows 7 istället som iaf håller till Mars, sedan blir det att byta operativsystem igen. Spännande.
Kanske jag då ska göra plats på datorn för det nya spelet Aion-online som snart dyker upp (om kanske 3 mån). Jodå dataspelsnörden vaknar i mig när jag ser detta spel.

sommar sommar sommar och långa dagar utan planering.

Bus och lek

Idag vaktade jag Daisy, Evaas hund, och det gick strålande. Hundarna sprang sprang sprang och Kastor gillar sin lekkamrat som bara är 5 mån äldre, och hon leker även väldigt snällt. Medans de lekte tog jag tillfället i akt och mockade hos kaninerna, och gav dem fräscht vatten och mer kraft, dock behöver vi mer hö, får prata med mor min.
Daisy är en schabrador, dvs en blandning mellan en schäfer och en labrador, ser ut som en svart schäfer med stoooora öron.
Till slut fick jag dock avbryta leken då Kastor blev väldigt trött och Daisy valde att busa ändå, små valpar måste få vila också.
Men de är bra vänner de två.

Och jag har vart KREATIV, fotade syster med hennes foderhäst Jaquard, fina bilder blev det, ska sno lite så jag kan ladda upp här också, så att ni inte bara måste stå ut med mina tankar och dagboksinlägg.

Fick även beröm av Peder idag, enligt honom kommer Kastor bli en riktig pärla som äldre av det han visar nu. Han är väldigt lugn ändå, och sjukt harmonisk i huvudet. Dock vill han snarare ha minusgrader än plus.

Minnen.

När jag hör bandet Kent tänker jag tillbaka till repliken "Vi kan sätta oss och hångla till Kent", och då kommer jag åter igen tillbaka till känslorna för denna person, alla förhoppningar, pirret i magen, kyssen. Jag minns knappt mer än att han så snällt valde att inte röka rätt emot mitt ansikte och att han skulle försöka forma hjärtan av cigarett röken.

Sedan dras jag emot den första personen.
Håret som kändes som hästtagel, den där mystiken som fångade mitt sinne så starkt att jag blev så berusad.

Jag minns vänner jag planerat framtiden med, kompisar som alltid stått där.
Han som bestämde sig för att låta mig lyssna på hans musik istället för min egna depp-musik, stunderna på rasterna då vi satt där och bara var, eller rasterna då jag kunde spela basket i en knälång kjol och veta att ingen av er skulle göra mig något ont.

Sedan kommer jag långsamt tillbaka till nuet.
Nya vänner som ger mig en obeskrivbar lycka. Killen som bryr sig om mig, och skulle kunna göra allt för att ja ska förbli lycklig.
Hunden som nu står vid min sida och ger mig de blickar som gör mig knäsvag, blickar som lovar lojalitet och evig vänskap. En klippa, en väg att fly.

Jag har många jag saknar, många upplevelser jag vill göra om, men trots allt detta vet jag att jag har det bra nu, jag är lycklig och att om några år kommer jag blicka tillbaka till den här tiden och minnas, första tiden med valpen, första SRF-festivalen, kanske första gången på så länge jag känt en frihet.

Mäta en människa?

Vad är normal?
Jag har länge fått höra av min yngre syster "du är fan inte normal", nu vet jag att hon inte menar vad hon säger men jag kan ändå inte låta bli att tänka, vad är normalt?
Jag går inte till psykologer för att jag vill inte hamna i en diagnos, och så länge jag inte skadar mig eller andra så anser jag inte det nödvändigt.

Vad är den normala formen numera? Förut var det nog enklare, men det är väl den typiska.

Familj med två föräldrar, kanske 2 barn, en fast inkomst från båda parterna, barn som går i skolan, kanske en rebellisk tonårsdotter som dricker sig redlös och röker sönder lungorna. Kanske en anorektiker, för även den "sjukdomen" är normal. Kanske en lillebror som glömmer bort sig själv i leksakernas värld.
Vad är normalt? Det är bara ett förbannat ord som förstört fler än en människas liv.

Normalt är när du fungerar som du ska, kan vara måttligt glad och måttligt ledsen, när du inte blir sjuk mentalt eller fysiskt, kanske följer alla traditioner med en viss entusiasm. Jag vet inte.

För att citera Jonas Gardell "Antingen är du normal, eller så är du precis som alla andra".

Sedan till min senaste tanke kan man mäta en människa? Psykologin har alltid funnits för att berätta vad det är för fel på dig, hur hur man kan lösa det problemet. Människor har länge gjort ekvationer av enkla ting som hur vinden blåser i en viss riktning, men du kan inte sätta en människa i en ekvation.
Det kommer finnas fler än en lösning gällande människors problem och trauman.
Vi vill att finna problemen och lösa dem.

Rädslan är att vi människor kommer hamna som ett mätobjekt, att man ska kunna räkna ut en ekvation hurvida Pojke 1 får ihop med med Flicka 2.
Sånt gör mig rädd, riktigt rädd.

Byte av blogg.

Länge har jag haft fler bloggar, en som jag haft som en öppen dagbok och denna som var tänkt som en fotoblogg/skaparblogg. Då jag på senaste tiden har lagt ner dagboksskrivandet och i princip bara skriver när jag har tankar slog jag ihop dessa två bloggar till denna.
Ibland blir det som en dagbok ibland mer som en insperationskälla. Men etiketterna hjälper dig på vägen.

Hittade idag en väldigt fin kennel när jag kollade efter en alternativ ras om sisådär 3 år, hittade rasen Tibetansk terrier och valde att söka runt lite bland kennlar. Hon har ett sådant fint tankesätt om hundar att det är underbart att läsa allt som står där.
Tyvär är kenneln inaktiv men hon hamnade som favorit trots allt, alltid trevligt att ha en fin faktasida ståendes.
Så om du har funderingar på hund, besök gärna Mogawens Kennel även om det inte är just den rasen du är ute efter.

Kastor mår bra, han är väldigt fin i psyket och jag ångrar inte valet av valp. Hans sätt att vara berör mig, som att han kan komma in till köket slicka min hand, som för att säga "Du är kvar, va bra" sedan lägger han sig ner igen.
3 månader, och han har redan berört mitt hjärta så mycket. Min fina lilla Kastor.

Regn i skog.

Kände mig som ett barn igen när jag traskade genom skogen, ingen vattenpöl undkom mina gummistövlar. Hunden hängde efter och älskade att få vara hund, den dag han inte kan gå lös vill jag inte vara med.
Inte kunnat åstakomma något, min energi har vart låg hela dagen, regnet ger den effekten på mig. Imorgon får man nästan börja dagen med kaffe.

Vänner är det finaste vi har, Sofia, hon har jag saknat så länge nu. Men till slut ska vi ses igen.

Glassplitter.

Som en krossad spegel lever jag.
Med splitter över hela golvet, alla olika delar av mitt liv. Kan man sätta ihop en spegel med tårar?