Kaffe är en magisk dryck.

Men både över och underskattad.
Du kan inte förvänta dig att bara för att du dricker kaffe kommer dagen lösa sig, dock är det lätt att skylla på en händelse att "jag drack inte mitt morgonkaffe"
Jag har blivit mer eller mindre en kaffemänniska, jag tycker om smaken och kaffe om morgonen är något mysigt, något varmt att dricka.
Misstänker att min kära daniel är boven i mitt kaffedrama, men oh så gott.

Varför just kaffe?
Det smakar bra, det är inte för sött, du blir lite mer vaken, det är varmt, och inger en fikakänsla, dessutom mår jag illa av varm choklad.
Beroende? Nej, jag överlever utan kaffe men unnar mig det då coh då, precis som med choklad!

Jag måste struktera upp detta, fixa till med pengar så att jag kan köpa mer kurslitteratur, ca. 2000 kr kommer allt kosta, men värt om man kan sälja till nästa år. Men jag är lite förtjust i formellsamlingen, visste att jag hade en kemisk fjolla inuti som bara längtar efter att se hur allt är uppbyggt kemiskt, men fysiken?... Jag hoppas innerligen att vår lärare är mer pedagogisk än vår kursansvariga.
Tror inte jag uppfattade någonting under den föreläsningen, gick inte ens att anteckna, tur att det finns böcker.

Nåväl, dags för kemi.
och kaffe...

Ny design.ått hur

Jag har lekt lite med den här mallen, och har nästan förstått hur den funkar.
Så nu har jag en ny design, som kommer förbättras med egna bilder så fort jag fixat Photoshop.
Glöm att jag kommer göra design åt andra, jag vet nämligen inte själv hur man gör. Jag leker och det bör du också göra.

Bakat scones, med olja istället för smör, testade även att ha fil med ingefära smak i några, klar succé!

Imorgon är det Nordic som gäller!
Ska försöka hitta dit och sedan finna folk som jag känner. Sedan får vi se vad som händer till kvällen, antagligen åker jag och kastor hem och sover, mest för att jag inte vill bli sjuk.
Har funderat en hel del på nykterist-tänkandet, men funderar på att bara vara "tråkig" och dricka med måtta, funkade tills Eddie och andra söp ner mig.
Tur att baksmällan är av den milda sorten.
Eller otur om man ska gå på minne.

TRÖTT som en iller, efter all matte, kemi verkade dock intressant.
Jag vill helt enkelt bli den där galna kemiläraren med spretigt hår och labbrock.

Nej nu blir det till att gå till sängs, imorgon ska det jobbas! Och vara social på kuppen.

Natti natt!

Vampyr?

Kollade igenom lite texter och fann en början på en novell?
Lite vampyr och lite blod.
När jag var yngre var även jag fascinerad av vampyrer, det var jag innan vampyrfilmerna, jag tror det började när jag läste boken "Skuggorna i spegeln", sedan gick jag mer mot bestarna, varulvarna, men det kan nog bero på mitt intresse för hunddjur, och rovdjur.
Vampyrer är som katter, och jag har aldrig vart en kattmänniska.
Nåväl, tänkte att ni skulle få läsa texten också.

Blodet rann och färgade mannens natt skjorta mörkröd. Kvinnan slickade sig om läpparna och kysste mannens panna. Ett rött märke fastnade och likt vattenfärg rann det långsamt över ansiktet. Kvinnan sträckte på sig och gick ut till mannens badrum, hon såg emot spegeln och försökte föreställa sig hur det hade sett ut om hon hade en spegelbild.
Hon tvättade händerna vid handfatet, och vattnet färgades rött det med.
Rött rött rött, tänkte hon och suckade, jag börjar bli riktigt trött på den färgen. Hon sköljde ansiktet och drog sedan fingrarna genom det långa mörkbruna håret. Hon började fläta det och kastade sedan en blick emot vardagsrummet.
Bara kroppen kvar. Hon sträckte på ryggen och gick ut ur badrummet.
Vardagsrummet var fint inrett, på tv-bordet stod det två vinglas, ett var halvtfullt det andra var fullt.
Hon ströck en hårlock ifrån hans ansikte.
Synd, han var rätt snygg, tänkte hon och log. Sedan började hon torka bort blodet ifrån halsen och ansiktet. Hon lyfte honom och la honom i soffan, i handen placerade hon en kniv.
Det var inte första gången polisen gick på viljan-att-vara-vampyr tankesättet.
Hon gick ut ur lägenheten och kastade en slängkyss åt offret, sedan gick hon nedför trapporna och iväg emot hennes lägenhet.

Tror att den enda kommentaren jag kan ge är:
Jag var nog inte så glad och antagligen arg eller besviken.

Nya steg.

Jag lider av något psykologer skulle kalla för ångest. Jag har försökt terapiformer men det är inget för mig. Jag vet vart min trygghet sitter.
Jag har bestämt mig för att skriva en roman, en självhjälp.

Med insperation utav låten "Blue American" utav bandet Placebo.

"I wrote this novel just for you
It sounds pretentious but it's true
I wrote this novel just for you
That's why it's vulgar
That's why it's blue
And I say, thank you"

Ni för själva lista ut mina tankar. Denna blogg ska vara som en hjälp i mitt skapande, men dagboken står kvar.
Men dags att utveckla, dags att ta tag i, dags att börja leva och sluta överleva.

Beware! PMS Monster

Jag är en känslig person, kramas väligt gärna och är trogen till döden även de som jag inte träffat på flera år.
Jag gråter för filmer och serier, skrattar och blir lycklig när mina vänner finner kärlek.
Tänk då hur det blir när man är fylld med extra hormoner.

En person som gråter floder för att nästa sekund vara lugn o glad.
Ibland hatar jag att vara tjej.

Trött flicka söker tröst.

Bara för att huvudet inte kan få grepp om tankarna
Jag älskar min hund över allt annat.
Situationen just nu är i total förvirring.

Sakta ner och du kraschar.

Crash crash crash
Tankar om lägenhet, har redan nu funderingar på lite inredning, på hur jag ska få till det mysigt i höstmörkret. Mycket ljus kommer till att behövas.
Hoppas att min älskling ska mysa med mig också, inte lätt att vara mörkrädd.

Just nu verkar huvudet vilja gå sönder, mest för allt intag utav matte, men jag har bestämt för att vänta med pluggandet till imorgon kväll. Nu måste hjärnan få vila, det är inte hälsosamt att trigga den logiska delen allt för länge.

Men Daniel, du ska veta att jag älskar dig gränslöst. Jag har väntat och där är du.

Kastor sköter sig, som vanligt, han är ju trots allt den bästa ;)

Long time no seen.

Ja, det har vart ett tag sen sist.
Dock har jag inte så många läsare men det kan bero på design och brist på fotografier och annat plock.
Men ska det bli ändring på detta? Det återstår att se.

Snabb resume.

Gällande Kastor.
Vi har börjat med en valpkurs och det känns bra, han tycker det är fruktansvärt intressant med alla lukter och valpar i hans ålder. Men än så länge verkar detta vara givande och roligt. Glad och stolt ägare.

Den 15-16 augusti var det valpträff i Kil, utanför Karlstad, där vi träffade Kastors uppfödare och en massa gamla kullar, och höjdpunkten Kastors syster, Kayana "Lova".


Lova var jättefin.
Det var en nyttig helg med mycket information coh många tips. Jag är väldigt nöjd med Kastor och blev lycklig över att få honom till mitt liv.

Vi har övat mycket kontakt och att ha honom lös går mycket lättare och lättare, jag är väldigt glad åt dessa stunder.

I mitt liv allmänt
Går framåt, firat 6 månader med min Daniel, tagit det lungt och nu börjat skolan. Där jag har träffat trevliga tjejer att umgås med. Mycket roande och lugnande framför allt, får äntligen plugga ordentlig matte, får kickar av alegbra. (nörd varning)

Har kanske en lägenhet i upplands väsby *stort leende* ska bli fattig student på riktigt. (Kastor har jag i åtanken spå där är dte lugnt ;))

Vart på ett semenarium ang religion och kultur, slutade som väntat i religionsfrågor snarare, tråkigt! Människan väntar på sin ondska att förgöra, de glömmer lätt att de är de som väntar som är ondskan själv.

Vad mer finns det att säga?
Hoppas att min kamera fungerar

You spin me around.

Är hundvakt åt Daisy nu, oj vad hon springer, detta blir nästan aktivering nog åt lilla Kastor som glatt hänger efter.
Men oj vad skitig han blir. Jag får nog tvätta honom ikväll. Min hund är numera grå, de måste ha lekt i jorden, busungar.

Imorgon blir det arboga, och då ska Kastor miljötränas lite bland mycket folk. Ska nog utnyttja skvallertränadet där också.
Se till att han inte går på människor förrens jag tillåter det.

Rävrumpa.

Nu åkte hundarna hem. Jag fnissar lite inombords åt presenten Martina ska få på hennes fest (när det nu blir *glare on her*). Men inte berätta om här, vill ni veta får ni fråga LIVE.

Fick lite sprit och choklad från dem (<3) sedan att d eblev så glada över att jag kunde ställa upp, sånt värmer in i själen, verkligen.

Kastor undersöker om han kan finna fler gosedjur, har en hel kasse full med dem i rummet.

Trött liten rävflicka.
Får vira trollsvansen kring mig och lägga mig snart.

I lost my heart to rock and roll.

Snälla lyssna på låten snarare än att kolla på videon ;)
denna låt skrek jag i bilen hem, jag saknade då SRF och rockmusik samt festival känslan, det är ett år kvar *suck*
Man får helt enkelt headbanga i vardagsrummet eller gå på fler Debaser spelningar.

Skvallerträning 1.

Provade lite skvallerträning idag, funkade sisådär med en skällande svartsjuk skipper efter sig. Men Kastor skötte sig väldigt bra, kunde kasta älsklings pinnar utan att han sprang efter på en gång utan stannade och sökte min ögonkontakt först.
Jag gillar min klicker, den hjälper verkligen och den är så lätt att klicka med.

Ska ta honom på en tur med löplinan när de andra två hundarna är ute ur huset, då ska vi verkligen träna utomhus, har en bra skog med mycket vilt och saker som händer, han ska även träna på att inte gå direkt fram till människor, utan titta på mig först.

Många mål, det stora målet är klart att kunna ha honom lös då han inte börjar jaga. Inkallning går faktiskt bra men nu ska han även kunna skvallra!

Mer om skvallerträning hittar du här

Vetrinärbesök.

Nu är lilla satmara inne på aukuten i djursjukhuset albano.
Efter ett samtal med mamma kunde det ha visat sig vara vingelsjuka
(http://www.katter.nu/vet/vingelsjuka1.htm) jag håller tummarna för henne och Emelies hund Dia som också åkte in till aukuten idag med öppen fontanelle (http://en.wikipedia.org/wiki/Fontanelle)

Vi håller tummarna och hoppas!

But Im le tired!

Vänder på dygnet, går väl sådär, märkt att jag är mer en morgonmänniska, men upp ska jag. Precis som vanligt folk hatar jag att bli väckt, det är bland det värsta som finns och under nattens gång var hundarna tvugna att vakta, och katten tvungen att komma in med ett sår över huvudet och se väldigt omtumlad ut.

Livet med djur.
Ska fota ridlägerungar snart, tyvär med den lilla kameran, men hoppas på hjälp från lägerledarna. Saknar min EOS så mycket att så fort som möjligt ska jag lämna in den och invänta svar.
Älskade den kameran så mycket att jag inte kan köpa en nyare modell *suck*
vi får väl se.

god Im tired.... bakslaget från sommarlovet.

Lite gott skratt

HUNDENS DAGBOK:
07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!

KATTENS DAGBOK:
783:e dagen i fångenskap... Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt. Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj.
Kom ihåg: lägg en på deras säng. Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ‘allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel. De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven. Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet. Men jag kan vänta. Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias...

Min Kommentar: undrar om våran katt tänker sådär... hunden är väldigt klockrent in på Kastor.

Erkännande.

Jag måste erkänna att jag saknar honom.
Jag kan knappt titta på TV utan att tänka på att jag inte kan vara nära honom på samma sätt, och han ska bara vara bort till den 10 augusti, men varje sekund och minut känns längre.
Kanske blir det bättre när jag kommer hem igen och får umgås med familj, dame saknar även Lokes sällskap.
Jag är inte redo att bo ensam, men det är ingen som har sagt att jag ska det heller.

Jag är nog inte så ensam mer än fysiskt, men ibland känns det som man har sådana mentala spärrar att man inte släpper in det fysiska.

Jag höll om Tea under säkert 3 sex and the city avsnitt, jag kommer att gråta när hon försvinner.

Tea påminner mig om Nelli, en bouvier i ungefär samma ålder som jag, som var "min" hund i hjärtat. Hon var en av de snällaste och jag har bilder där jag kramar om hennes stora huvud och kände den trygghet jag nu saknar.
Det blir nog en bouvier tik som nästa hund, men nu ska jag fokusera på framtiden. Jag har en underbar liten pojke, visserligen inte världens gosigaste, men vi har våra stunder, när han somnar på mina ben eller på min arm, eller när han reser sig och lägger sig på mina fötter.
Älskade hund. Jag kan nog inte vara mer lycklig.

Ringträning steg 1.

Idag ringtränade jag lite själv med vad jag tror blir bra, han lyckades för första gången springa bredvid mig utan att bita mig eller i kopplet.
Jag är mer än stolt, och det känns som att han kommer göra bra ifrån sig,men vi gör vårt bästa :)

Uppförande och karaktär:
Intelligent, modig, lugn och villig att lära sig. Vänlig och tillgiven.

Vi ska skratta oss igenom utställningen!

Promenaderna med alla tre går bättre, harKastor nhumera lös och det går bra, dock är jag väldigt vaksam och litar inte helt på honom, får se på valpkursen vad som händer.
Snart 5 månader, tiden har verkligen gått fort.

Tossa.

Jag var nog lite tossig igår, blir så ibland. Ska nog stänga av mobilen nästa gång jag mår dåligt, lyckas inte få fram något ändå.
Nu blev det fint väder så jag ska nog ta en tur till med vovvarna. Mysiga små djur, Kastor försökte sig på att valla hästarna, tur är att hästarna är vana vid hundar och ignorerar honom totalt. Funderar på att ta med hundmat som godis, nu måste vi verkligen lösträna. Han går bra, men är väldigt duktig på att blockera. Jag oroar mig inte ännu, jag vet att hoppet inte är ute, tycker han är väldigt duktig för sin ringa ålder.

Önskar att jag kunde laga mer varierad mat här ute, min kropp har tröttnat på makaroner.

Fånga dagen.

Ty en dag finns den inte mer.

Jag vill skriva och låta mina tankar bli en skrift. Jag saknar den känsla när det jag ser formas till underbara texter, förlorad kraft.
Vart är min kraftkälla? När finner jag åter igen lugnet i mitt sinne?
Mitt sinne känns som ett stormande hav, som aldrig slår till ro.

Vargen i mig ylar efter sällskap, efter det som jag saknar mest. Jag är ingen katt som kan stå ensam i vinden, jag tror inte på orden "ensam är stark".
Allt detta förvirrande sorl i mitt huvud som inte tar sin plats.

Jag vill inte gå in i väggen igen,
låt mig få vara mig själv.

Vilka sorgsna ord som formas ur mitt huvud.
Hoppas att sömnen kan lugna ner mina nerver.

Ensam varg ylar.

Du kan nog höra det
ljudet av ensamheten,
det desperata tonfall,
en längtan och en önskan.

Du hör hur jag ropar,
men ditt svar blir en viskning,
hur ska jag kunna höra,
när du formar läppar utan ljud.

Du önskar att hjälpa,
men är det för sent,
när jag slutar att skrika,
är det när mina andetag som tappat kraft.

Så jag ropar
ylar emot det enda
som delar vårt synfält
och jag väntar,
jag väntar på svaret,
de svar som du viskar,
ur formade läppar utan ljud.

Saknad och ensamhet.

Jag är en ylande varg som ropar efter min flock och den jag älskar

Tur att det finns skog här, synd att jag hittar värre än en trasig kompass. Då är det tur att jag inte är helt ensam, 3 hundar är bättre än inget.
Dock saknar jag hans hand, hans ord och hans värme. Jag saknar att diskutera och prata med någon.
Kanske åker jag hem imorgon, kanske inte. Allt jag vet nu är att jag inte är en ensamvarg, att jag ylar efter min trygghet.

Nåväl, promenader, pyssel och filmer gör mig sysselsatt, trots att jag glömmer maten.
En ledsen flicka äter dåligt.

Ligg nära,
jag är mörkrädd.