Dömd.

Soundtrack: Black Heart - Calexico

Det är natt.
Mina tankar förs tillbaka till den kväll, till kvällen som jag nu inte kan minnas när det skedde, det kunde lika gärna hänt ikväll.
I hörnet sitter jag, under en filt, jag gömmer mig från ljuset.
Det känns som att jag har vart här i flera dagar, veckor, månader. Jag kan inte ropa på hjälp, vem kan hjälpa mig?
Allt är is inom mig, jag är kallare än sten. Spegeln är som dimma för mig, som om själen inte längre skulle finnas, är mina ögon tomma.
Klockan är trasig, är det jag som åstadkommit detta?
Tankarna i mitt huvud snurrar, omgivningen rör sig närmre, jag faller.

Med ett ryck vaknar jag,
hans närvaro fyller rummet med en annan typ av kyla. Där står han, vid fönstret, med sina ljus gråa ögon som ständigt förhäxar mig.
Varför känner jag igen honom? är han från mina drömmar.
Hans uttryck är skrämmande, som ett rovdjur som betraktar sitt byte.
Jag sitter ner och viker ner min blick, för att visa mig underlägsen.

Jag ser bara golvet men hör att han nu är bakom mig.
Känner hur hans kalla fingrarna smeker min nacke, jag andas tyngre utav hans beröring, jag sluter ögonen och huvudet faller hjälplöst emot honom, med min hals blottad. Jag känner hur hans läppar nuddar dem, och ryser till av välbehag.
Han leker lätt med sin tunga, och jag känner mig mer hjälplös.

Han slutar och viskar
"Du, min sköna, ska föras bort från ljuset och in i det trygga mörkret"
Rädslan griper tag i mig när jag känner hur hans tänder trycks lätt in i mitt kött, jag kan inte skrika, kan inte röra mig, jag kan bara i ögonvrån se hur han långsamt dricker mitt blod.
Hjärtat pumpar starkare, och hela kroppen skakar. Smärtan är outhärdlig.

Just när jag var redo för att omfamna evigheten,
känner jag hur hans tänder dras ut. Jag ser sedan hur han tar fram en glasflaska, med ett mörkrött innehåll, och något inom mig säger att det inte är vin.
Smärtan griper ta och min kropp kämpar förgäves för att överleva, jag känner hur jag långsamt ger upp.

Han tar då tag i mig och viskar
"Drick detta, och du slipper döden, du slipper alla begär, du får en odödlighet och vinner tiden"
Med rädsla för att dö, griper jag tag i glasflaskan och drar i mig klunkar av den järnsmakande drycken.
Sen kom smärtan, och jag minns vagt att mannen med de grå ögonen skrattade.

Nu har våren frusit till is, solen värmer inte de med mörkret i sina hjärtan.
Jag får aldrig mer se en solnedgång, eller uppleva förälskelsen.
Jag har lurat tiden,
Men priset är högt.

Jag är dömd till ensamheten,
dömd till att sluka människoliv,
dömd till ett helvete på jorden.