Julstämning.

Jag är nog en julmänniska, jag tycker att alla förberedelser och all förväntan är en del utav denna högtid. Jag kommer nog bli någon som håller traditioner, och just julen har enligt mig en mening.

Det är så trist att träffa folk som ser julen som ett stressmoment, att de missat det mysiga, som att det är hemskt att umgås med sin familj.
Det är ju ett otroligt bra tillfälle att sätta sig ner och bara ha det trevligt.
Jag ser julen som en samling, en stor brasa och människor som har det trevligt med en massa godis (för på julen ska man vara en tjockis!)

Ta vara på din familj, en dag kanske de inte finns mera.

Julstämningen är låg hemma, men det beror på avsaknadet utav julpynt (och gardinstänger...) så vi har knappt kunnat julpynta, men i helgen ska jag göra julgodis iaf. :)

Lite mysigt.

Sakta men säkert blir min golvbudna hund en soffhund som gillar att mysa :)

Kloklippning.

Vi har haft många fighter jag och Kastor gällande kloklippning, men idag så fick vi får första lugna stund.
Jag läste i boken "Kontaktkontraktet" om hur författaren mötte en hund med problem gällande just kloklippning. Jag tog lite av dessa tips.

Jag la kastor ner och borstade honom (vilket han älskar) och sedan tog jag tag i hans tass, när han inte ryckte med den släppte jag tassen.
Sedan la jag klosaxen emot, och släppte tassen när han var lugn.
Därefter gick det hur bra som helst att klippa alla klor, mycket beröm eftersom han inte ens ryckte undan tassarna.

Glad Ronja :)

Hittat en fin "Hundträningsklubb", som en brukshundsklubb fast ingen medlemsavgift, de verkar ha väldigt roliga aktiviteter och håller till i aspudden (vilket är väldigt nära mig). Äntligen, då kan vi börja med rallylydnad och jag nosade även på deras "Skogsaility" kurs :) detta väckte mycket förhoppningar om kul träning för oss båda.

Saken är att jag måste välja, antingen träna hund eller träna mig själv, tappat taidon vilket är sorgligt, men jag har tagit en paus från mycket nu gällande studierna, utom Kastor, vi ska ha en rolig vår är tanken och en mysig vinter (hoppas på mycket mycket snö!)

Livet ger och tar.
Jag känner en konstig känsla, ingen ångest, inget sprudlande, bara något form av lugn. Vill svepa in mig och tänka mig bort ifrån alla tentor, men det är inte så det funkar.

Dagens.

Dagens vill: Komma hem och mysa med Daniel
Dagens glädje: velar mellan promenad i stjärnhimlen, men väljer nog att vakna upp bredvid Daniel.
Dagens sorg: hm... finner inget.
Dagens planering: har ingen planering så idag.
Dagens vill inte: att mer saker ska bli sönderbitna.
Dagens uppskattning: G i in första kontrollskrivning!
Dagens godaste: Tacos :)
Dagens illamående: efter tacos..
Dagens hemsida: likström.se
Dagens sömntablett: Tankar
Dagens typsnitt: Comic sans
Dagens typiskt: hundarna rivde sönder en tidning.
Dagens länk: Min Deviantart

Today has been okay,

Mörkerdeprission eller inte, en promenad i stjärnglans botar det mesta,
jag älskar den kyliga klara luften, och känslan av frid.
Saknar vintern tror jag, med all vit snö.
Jag hoppas bara vi får något i år.

Mörkervandring.

Det har faktiskt vart en bra dag...
Kändes bra vid kontrollskrivningen i matte, och det var inte så dåligt resultat på Kemin (underkänd igen but hey... its okay). Vart en bra dag.
Var och gick med hundarna och funderade på förbereda sig inför att kunna vandra.
Kastor ska bara få bära lite väska (lätt i början, han växer) och vi ska börja gå längre sträckor. För hans och mins skull.
Men än så länge är detta bara planer.
Spännande!

Men...
Jag tror jag lider av mörkerdeprission, för så fort det blir mörkt blir jag otroligt nedstämd.

A Beautiful Lie.

Vacker, önskan att få vara vacker.
en mask ovanför allt,
förändra minsta detalj,
ingen vet vem du är, bara den du vill vara.

Idealet har alltid varit sjukt. Människor har en önskan om att få vara eftertraktade, önskade. Träningspass, dagböcker, vägning, ett schema. Allt för att uppnå det ultimata, att få bekräftelsen "du är vacker".

Att gå runt och säga "Jag är vacker, så himla fin" är i dagens läge tabu-lagt. Ord som
"Du är fin som du är", "det är insidan som räknas", "du blir vacker som självsäker", är inte alltid en tröst, snarare ett svar på att "du är ful, men vaddå? du har ändå en insida".
Det är svårt att kämpa emot sin egen självbild, att se att det är ingen annan som ser ut som den andra.
Modeller är bara de som passar i medias ideal, inte i människornas.

Sedan, om man fick välja, ett fint yttre eller ett fint inre?
Då skulle jag välja insidan, för insidan kommer alltid, alltid, väga upp utsidan.

För jag har vart en stallfjolla i en vecka.

Minns plötsligt allt jobb med stalltjänsterna.
Mockning är rogivande (tro det eller ej) men ryggen min tål det inte riktigt, efter en vecka kan jag knappt sitta utan att en kniv sticker in i sidan på mig.
Men trots detta gick ridningen bättre, det är små steg i taget, men så rider jag varannan vecka 1 och en halv timme.

Men Daniel kommer imorgon, och det är väldigt coolt, eftersom han kommer ge mig massage och kärlek. Dock måste en hel del ställen saneras, han är tyvär både katt och häst allergiker (go ronja!) Men han har överlevt huset tidigare, frågan är om han överlever den fruktade Max.

Max är en nervös aussie (australiensk shepard) och har fått rasen värsta delar, han är nervös och har tagit ansvaret över hela huset. Detta betyder att främlingar inte är välkomna, vilket min kompis Fia fick känna på.
Men vi får se, ska inte kasta sten i glashus!

Fördomar.

Livet baseras på fördomar.
Vi möts utav dem varje dag och varje person vi möter har vi förutfattade meningar för. Konsten är att se bortom fördomarna och personen bakom.

Inser att min barndom hade vart betydligt lyckligare om jag lyckades se bortom att vara "annorlunda och svårt".
Jag skulle alltid lyssna på artisten som ingen kände till, var mitt plagg på mode totalvägrade jag att bära dem. Jag valde träslöjd, syslöjd var för tjejer.
Jag var otroligt fördomsfull som ung, och detta medförde i att jag skapade en ond cirkel av utanförskap, för egentligen, jag var bara konstig och ville inte ha kontakt med de andra.

Jag har föromar fortfarande, jag är extremt fördomsfull. Har personer "snygga, moderiktade" kläder på sig, är de genast dryga.
Är personen alternativ är han/hon garanterat svår och för konstig.
Tro mig, tankarna går i cirklar. Men jag vet bättre än att lägga mig under dem.
Jag har vänner som inte tycker om rockmusik, såna som klär sig moderiktigt, och sportfånarna.
Varför skulle dessa vara otrevliga för att de går emot mina normer?

Jag tyckte att man skulle vara ihop med sin kille i minst 3 år innan man flyttar ihop, men se här, efter 8 månader flyttar jag och Danne ihop, men inte ser jag åskmoln för det?

Intressant vad mycket man kan se, om fördomarna inte stod ivägen

We're all mad in our way.

Har börjat läsa boken "Marley och jag" och den är verkligen fin, rekommenderas för hundägare. Andra som inte ser tjusningen med hundar ska nog välja en annan bok.

Livet går på i sin stilla takt och jag lever just nu i ett hus och är vakt. Nu sover valparna, och det är ett lugn som lägger sig.
Mina strumpor är blöta, så idag blir det att åka hem och låna lite kläder, allt är i lägenheten.
En vecka till, sen får jag komma till min vardag, fast jag tycker det är mysigt att mocka och fixa i stallet, samt gå ut med hundarna, blir själen rastlös utav allt sittande.

Spela tetris, sen matte och derivata, prov på måndag.