Fördomar.

Livet baseras på fördomar.
Vi möts utav dem varje dag och varje person vi möter har vi förutfattade meningar för. Konsten är att se bortom fördomarna och personen bakom.

Inser att min barndom hade vart betydligt lyckligare om jag lyckades se bortom att vara "annorlunda och svårt".
Jag skulle alltid lyssna på artisten som ingen kände till, var mitt plagg på mode totalvägrade jag att bära dem. Jag valde träslöjd, syslöjd var för tjejer.
Jag var otroligt fördomsfull som ung, och detta medförde i att jag skapade en ond cirkel av utanförskap, för egentligen, jag var bara konstig och ville inte ha kontakt med de andra.

Jag har föromar fortfarande, jag är extremt fördomsfull. Har personer "snygga, moderiktade" kläder på sig, är de genast dryga.
Är personen alternativ är han/hon garanterat svår och för konstig.
Tro mig, tankarna går i cirklar. Men jag vet bättre än att lägga mig under dem.
Jag har vänner som inte tycker om rockmusik, såna som klär sig moderiktigt, och sportfånarna.
Varför skulle dessa vara otrevliga för att de går emot mina normer?

Jag tyckte att man skulle vara ihop med sin kille i minst 3 år innan man flyttar ihop, men se här, efter 8 månader flyttar jag och Danne ihop, men inte ser jag åskmoln för det?

Intressant vad mycket man kan se, om fördomarna inte stod ivägen