Nu började verkligheten igen, efter i princip en månads ledighet är jag tillbaka i vardagen. Sitter och lyssnar på Daniels dator och har en svart hund bredvid mig i soffan. Kommer nog sakna Daisy lite när hon ska åka hem, trots unghund-syndromet är hon klart charmig och Kastors bästa hundkompis.
Filosoferade lite över religion på vägen till skolan idag..
Började med en artikel i DN där de skrev om katastrofen i Haiti, människor som blir desperata och plundrar. "Vart försvann gemenskapen och att sammarbeta?" tänkte jag spontant och kom lite ur spår och började tänka på regler och lagar, och där kom religionen in i bilden.
Det finns mycket ont och gott att säga, men ska jag vara ärlig är det verkligen inte så konstigt att någon kom på ett nytt sätt att "leda folk i rätt riktning".
Hej, detta är en bra ide, låt oss gå runt och säga att om vi alla lever efter dessa budord och bestämmelser kommer alla vara lyckliga och glada, yey!.
Kanske var det ett desperat sätt att försöka få fram en mänsklig gemenskap?
Men som i alla ideologier och tankesätt, går något överstyr och det blir kaos och förödelse, de fina tankarna är som bortblåsta och vi fokuserar mer på våra synder och på perfektion, än själva glädjen och gemenskapen.
Jag vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med detta, mer än att det är lite sorgligt att vår lust efter överlevnad ska bidra till att andra hotas, att våran törst efter makt ska dränka individer för att tillfredsställa behovet.
Vi är djur, och även om vår intelligens har kommit långt, försvann inte det beteende som driver oss till att förstöra och leta efter det som gynnar oss mer än andra.
Är vi då verkligen smartare än de som vi anser är lägre stående varelser?
Vad arg jag låter...
det är nog läggdags för min del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar