6 januari 2010

Illusionen av att vara stor.

Det här med storlek finner jag intressant.
En person som är 13 kan verka många år äldre, och det är många gånger jag kommit på mig själv att sätta en person som är yngre än mig i samma åldersgrupp, eller att jag har förväntat mig lite väl mycket från en yngre person.
Jag har levt på den andra sidan, jag har många gånger hamnat i kategorin "du ser ju mycket yngre du" och det är inte ofta jag får höra att jag är mogen för min ålder.
Därför intresserad det inte mig så mycket.

Det som intresserar mig mer är att vissa kan behandlas som att de vore äldre, eftersom man glömmer bort deras ringa ålder. Vissa kan då bli frustrerade på dessa människor, och inte förstå deras beteende.
Som de personer jag känner som fyllt 13, de umgås med äldre kamrater och man glömmer lätt bort att de faktiskt bara är 13, en ålder som jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva igen. Man blir helt enkelt förvånad när de plötsligt beter sig "omoget", när de i själva verket beter sig precis som man själv gjorde i den åldern.

Jag hamnar dock i ett annat dilemma. Kastor är inte ens ett år, snart är han 10 månader, och ändå förväntar jag mig att han ska lyssna mer än vad han gör. Jag kommer på mig ofta när jag blir frustrerad och måste påminna mig själv att "han är ju faktiskt bara en valp", men han ser mycket större ut.
Denna illusion bidrar till att jag inte alltid är rättvis emot hans ålder, för man glömmer så lätt bort den lilla valpen.

Inga kommentarer: