Hade en elev idag som är vegeterian. Okej, det är ingen stor deal att en 12-åring inte äter kött, men något som riktigt påverkade mig var att hon berättade att hon inte ens fick smaka kött trots att hon ville.
Nu är ju barn barn ibland, och det kanske inte är så illa som det låter, men det fick mig ändå att tänka till lite.
Om jag nu i framtiden får ett barn som tjatar på att bli vegeterian eller tvärtom, då skulle jag snarare gå hela vägen. Låta han/hon lära sig laga sina egna maträtter, lära om viktiga proteiner och verkligen få honom/henne att förstå innebörden av att vara vegeterian.
(för något som vissa föräldrar inte vågar, så är det att låta 8-åringar hjälpa till med maten, vilket de klarar av utmärkt!)
Barn ska få göra som de vill, men samtidigt vill man inte råka göra dem bortskämda. Den gränsen känns så hårfin ibland att jag sitter och kliar mig i huvudet. Kanske om ett par år förstår jag skillnaden, kanske aldrig.
detta är ungefär lika jobbigt som att försöka komma på vad jag ska rösta på i höst, nästan så att jag blundar och hoppas på det bästa.
Jag är för nöjd för dagens samhälle helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar