När jag slutade med hästarna och ridningen för ett år sedan var jag nästan tvärsäker på att jag inte skulle återvända, att jag bara skulle behålla de teoretiska kunskaperna och mest kolla hur det går för de som fortsätter.
Innan en massa dumt hände kämpade jag för att leka riddare, jag hade en sådan stor lust, men sen byttes det en massa hästar och jag tappade tilliten över mig själv.
Efter en incident med min gamla foderhäst jag hade en termin valde jag att sluta helt, jag klarade inte av att hela tiden byta häst när det gick som bäst och bestämde att jag skulle lägga all energi på Kastor istället.
Nu när jag jobbade via 4H i somras kliar det väldigt mycket i fingrarna efter körningen, att få sitta i en vagn och få de där kickarna igen.
Det var nästan två år sedan jag satt i en hästvagn, och jag saknar det verkligen.
Så sälvklart börjar ja smådrömma om min inkörda ruffsiga ponny, för jag har aldrig helt lyckas släppa hästen som max är 150 cm.
Vem vet, man får ju alltid drömma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar