23 juni 2009

Mäta en människa?

Vad är normal?
Jag har länge fått höra av min yngre syster "du är fan inte normal", nu vet jag att hon inte menar vad hon säger men jag kan ändå inte låta bli att tänka, vad är normalt?
Jag går inte till psykologer för att jag vill inte hamna i en diagnos, och så länge jag inte skadar mig eller andra så anser jag inte det nödvändigt.

Vad är den normala formen numera? Förut var det nog enklare, men det är väl den typiska.

Familj med två föräldrar, kanske 2 barn, en fast inkomst från båda parterna, barn som går i skolan, kanske en rebellisk tonårsdotter som dricker sig redlös och röker sönder lungorna. Kanske en anorektiker, för även den "sjukdomen" är normal. Kanske en lillebror som glömmer bort sig själv i leksakernas värld.
Vad är normalt? Det är bara ett förbannat ord som förstört fler än en människas liv.

Normalt är när du fungerar som du ska, kan vara måttligt glad och måttligt ledsen, när du inte blir sjuk mentalt eller fysiskt, kanske följer alla traditioner med en viss entusiasm. Jag vet inte.

För att citera Jonas Gardell "Antingen är du normal, eller så är du precis som alla andra".

Sedan till min senaste tanke
kan man mäta en människa? Psykologin har alltid funnits för att berätta vad det är för fel på dig, hur hur man kan lösa det problemet. Människor har länge gjort ekvationer av enkla ting som hur vinden blåser i en viss riktning, men du kan inte sätta en människa i en ekvation.
Det kommer finnas fler än en lösning gällande människors problem och trauman.
Vi vill att finna problemen och lösa dem.

Rädslan är att vi människor kommer hamna som ett mätobjekt, att man ska kunna räkna ut en ekvation hurvida Pojke 1 får ihop med med Flicka 2.
Sånt gör mig rädd, riktigt rädd.

Inga kommentarer: