Jag är en ylande varg som ropar efter min flock och den jag älskar
Tur att det finns skog här, synd att jag hittar värre än en trasig kompass. Då är det tur att jag inte är helt ensam, 3 hundar är bättre än inget.
Dock saknar jag hans hand, hans ord och hans värme. Jag saknar att diskutera och prata med någon.
Kanske åker jag hem imorgon, kanske inte. Allt jag vet nu är att jag inte är en ensamvarg, att jag ylar efter min trygghet.
Nåväl, promenader, pyssel och filmer gör mig sysselsatt, trots att jag glömmer maten.
En ledsen flicka äter dåligt.
Ligg nära,
jag är mörkrädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar