25 februari 2010

Ett stort jävla svart hål.

Visst kan det kännas så ibland? Att man kommer tillbaka till tonåren igen och bara känner ett sugande ångest.
Pratade med Martina lite om tonårsdeprission och folk som hoppar ut framför tåget. Jag började dra mig tillbaka till Sockerdricka, för där pratar vi om en sida som skriker tonårsångest.
Var och vartannat inlägg handlar om ätstörningar, anti-deprissiva och självmordstankar, och detta svarta hål som fyller upp ens inre. Även jag skrev av mina tankar och vad jag gjorde om dagarna, även om ingen läste gillade man tanken att någon kanske gjorde det.

Kanske är de här sidorna och allt bloggande en form utav terapi, ett sätt att komma igenom tonårsångesten.
Jag skrev i en svart bok, lyssnade på a perfect circle och var bara kär hela tiden när jag inte fokuserade på att vara annorlunda.

Inga kommentarer: