Jag skrev mitt namn i vattnet, så att du vet vart jag finns.

Jag kan inte sluta bli berörd av den här låten gjord av Kent, som en vad-ska-vi-säga hyllning till alla människor som inte ger upp när någon saknas.
Har själv aldrig upplevt att någon har försvunnit ifrån mig, bara de som lämnat mig. Varje gång min hund rymmer ar jag hjärtat i halsgropen, och alla hemska tankar far runt i mitt huvud.
Känslan av att ständigt leta, att inte finna ro om natten. Ett försvinnande som jag tror är värre än döden, för när någon dör kan du sörja, är någon borta, vad gör man då?