Det är tabu i samtalen att nämna att någon är överviktig, men att säga att någon är smal är genast okej, även om smala människor också kämpar.
Modeller, kändisar och personer i media hejjas på när de pratar om att tjejer ska ha kurvor, något att ta på och att det är fult när nyckelbenen sticker ut, och att man ser revbenen.
Men så fort någon klagar på att man inte ska vara överviktig och nämner "låren ska inte sitta ihop" är denna person stämplad som ett monster, ett okänsligt sådant.
Varför måste människor välja en folkgrupp att klanka ner på, och en folkgrupp att tycka synd om? Kan vi inte sluta döma människor efter utseendet och gå på personligheterna.
Jag säger såhär, det är fult när en tjej ska sluta äta och till slut se ut som ett vandrande skelett, och det är också fult när någon äter kopiösa mängder och ser ut som ett stort bergatroll. Tyvär måste jag erkänna att jag finner ingen sympati över dessa psykiska sjukdomar, för i min värld så kan skeletten sluta gnälla och börja äta, och trollen kanske borde tänka på att röra sig och tänka över sina matvanor.
Låter vi våra husdjur magra av eller bli överviktiga? Nej, för det är skadligt (ja, faktiskt!)
Självklart finns det psykiska problem som leder till under och övervikt, men det är svårt att sätta in sig i något som man inte har upplevt själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar