Ibland kan jag komma på mig själv att sakna något utan att veta vad det är.
Saknar jag gemenskapen? känner jag mig ensam i mörkret?
Många frågetecken kring denna känsla, som jag lovat att inte analysera för mycket.
Jag är extremt lättpåverkad har jag upptäckt, eftersom allt jag går igenom drömmer jag om samma natt.
Som spelet dragon age, jag spelar och fastnar i ett ställe där jag ska döda "levande döda, zombies or something like that", och inatt drömde jag om att jag var jagad utav dessa, en ständig flykt, tur att jag vaknade bredvid Daniel, han lyckas alltid lugna mina nerver.
Men jag var vaken i tron om att vi hade zombies på gatorna...
Jag somnar om och nu kör jag fel i ett parkeringshus, och slutar med att jag räddar två flickor ifrån ett troll genom att sätta mig i deras ställe.
Jag är nu fast hos ett troll, det var inte roligt då jag bara ville fly tillbaka hem igen,
Vaknar igen och andas ut, och inga fler mardrömmar den morgonen.
Tur att mina dagar inte är fulla av såna äventyr, mer än vad Kastor hittar på.
Men vad jag hatar att drömma, sover aldrig ordentligt ut då. Ska nog försöka lägga mig lika sent som mannen min, då sover man nog bättre.
Insåg att det är nyår i övermorgon, ska fixa mat imorgon med andra ord så att vi får ihop något. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar