Hur jag sökte motivationen.

Ibland känner jag mig som ett får bland vargar i klassen. Som det låter verkar alla fortsätta på KTH även i höst, och trots att jag försöker lägga ett intresse för utbildningarna som finns, så skakar bara jag på huvudet åt mig själv, och skrattar lite åt tanken att jag går ett år av matte i onödan.

Men så var jag inte ensam visade det sig! En kille i klassen ska ta ett par sabbatsår, och det kändes bra att veta att jag inte var ensam om att vara "off".
Jag sökte ett par utbildningar förra veckan, och fann nu en bloggare som utbildar sig till socionom. Känns bra! Motivationen ökar verkligen när man har något att se fram emot.
Jag följer en annan socionom också, som dessutom är hundägare. Hon skriver väldigt fina texter och går även en Terapihundkurs med sin aghan.
Här hittar ni henne.

Jag har funderat rätt mycket på hur människor fungerar på sistone, det finns en liten grej bland vissa att göra narr utav tex funktionshindrade och jag har även hört det fina ordet "naturligt urval", jag tänker inte smutskasta någon men de vet själva vilka jag menar.
Att göra narr av personer med skador har jag aldrig riktigt tyckt vart roligt, inte heller när det skämtas om personers utseende. Jag tycker att något som personen inte kan hjälpa, ska inte ligga på en "narr-faktor".
Jag framstår nog som en stor människa när jag tänker såhär, men kan säga att jag har nog pikat mer än en gång på folks personlighet istället, när jag tycker att vissa beter sig lite lustigt, dock inte så mycket för att göra narr av människan.

Jag har också märkt av att in skadeglädje har minskat med takt med att jag blivit äldre, ibland känner jag mig mer mogen i sällskap där folk fortfarande skrattar åt personer som ramlar omkull och komedier där det sprutar blod.
Min humor har alltid vart lite egen, och oftast är jag ensam om att skratta, jag har ingen stor skadeglädje men tycker att folks reaktioner är det roligaste som finns ibland.

Vilka tankar, ska nu sätta mig ner och göra några matte-tal med tal som bara finns i "fantasin", nämligen imaginära tal som egentligen är olösliga. Vem sa att matte och filosofi inte hör ihop?