Jag ser fotografier som väcker min konstnärliga själ, jag har aldrig vart bra på annat än att ta fotografier. Jag vill fånga känslor och förmedla dem.
Det är så svårt att skissa, skriva och berätta, jag vill visa det mina ögon såg.
Det var en informationstillfälle som garantiplatserna på KTH, jag minns en mattelärarinna jag hade som tyckte jag skulle platsa i KTH hur bra som helst, men jag tvivlar.
Jag föddes med en pedagogisk och empatisk förmåga, jag ser ljus i de fulaste av människor, och finner sorg i enkla förluster. Jag vill jobba med människor som känner inte kalla datorer som ständigt kräver en större tankverksamhet.
Nej, inget KTH för mig, den platsen ger jag till någon annan (mina betyg är iofs inget att skryta om...).
Jag vill läsa om människor, om olika psykologimetoder, lära mig mer om terapihundar och möta nya typer av människor.
Funderar väldigt seriöst på att studera till socionom/lärare/psykolog.
Det är inte så svårt, när man vet en bit på vägen vad man vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar