Något intressant jag har upptäckt på senaste tiden är detta med "plikt-kramar" som oftast blir väldigt stela och snabba, väldigt OBEHAGLIGA.
Jag själv är en väldigt kramgo person och vill då att kramen ska vara av betydelse, ska personen kramas stelt tillbaka då får det vara.
En fin jämförelse jag kan dra var när jag var på Nordics event i Finsta, där fick man verkligen spontana kramar som var varma, och inte kalla och stela. Även från personer som inte var de mest sociala fick man en extrem stor mysig kram ifrån.
Kanske är det den typen av människor? De som helt enkelt inte hatar männskligheten utan är hur gulliga som helst.
Nu svamlar jag bara iväg.
Något som däremot känns läskigt är när folk går ifrån den kramgoa gränsen och blir mer närgågna (speciellt killar). Två av mina bästa vänner har fått mig att känna obehag, de ska liksom bara vara vänner.
Träffade Ante idag btw, och fick åka tillbaka några år i tiden, han är verkligen den bästa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar