Jag har många vänner som har det svårt.
Det kan vara personer som har problem hemma, som har problem med sig själva, som har problem med sitt förgågna och de som har problem med framtiden.
Jag är en person med en empatinivå som skulle sträcka sig över alla rollspelsformulär och kanske då göra min karaktär rätt dumdristig. Men som person, känner jag mig så?
Ställer gärna upp för andra, står och lyssnar, väntar med dem för att de ska slippa vara ensamma.
Och jag trivs med det.
Ibland så vill jag ha samma bemötande tillbaka, men när jag tänker efter, finns det någon i min närhet som har samma höga empatipoäng i sitt rollformulär? Då kanske det är svårt att ge så mycket tillbaka som jag kräver.
Är jag krävande som person? Kanske jag borde nöja mig med något mindre.
Hunden finns alltid där, älskar mi villkorslös, det värmer varje gång när jag kommer hem och får ett yrväder emot mig som säger "och var har du varit"
Han är ung och jag tänker ta varje dag i minnet.
För ett djur kommer alltid vara din bästa vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar