Hejdå hem, Hej äventyr!

"There is no home like the one you've got, cuz that home belongs to you."

Jag är fylld av förväntan, en skräckblandad förtjusning. Mitt rum består av kartonger, högar som ska packas i en bil och förflyttas, ser hur mitt barndomsrum sakta blir det ett vanligt rum, utan säng och hyllor.
Blir upprymd men ändå känns det stort och läskigt, trots att jag har bott hemifrån många gånger.

Internat på gymnasiet, praktik på taffsnäs, praktik i blekinge...
Jag är van och trivs med att syssla med mitt.

Lite sentimental skrift om mitt f.d hem...
Jag har bott på den här gården i snart 16 år (kan detta stämma?). Jag har fått uppleva hemska saker men har också gamla minnen som bringar fram glädje.
Vänner jag skaffat och förlorat, upplevelser som har skapat mig, den jag är.

Som liten minns jag inte så mycket, mer än stunder med en barndomsvän (som jag tappat helt), en kille som var som en bror för mig, som bodde också där på gården.
Bör nämnas att jag har bott på ett ställe där det mest består utav kollektiv av f.d missbrukare, så det fanns inte många i min ålder, som bodde på samma plats som mig.
Midsommarfiranden, julfiranden, påskfiranden.

Promenaderna runt gården vid midnatt, tillsammans med Martina.
Turerna till Munktorp tillsammans med Viktor.

Jag lärde mig rida här, sett favorithästar komma och gå, precis som ridlärare.
Jag har pendlat harifrån 2 timmar in till stan, och levt efter busstider. Min närmsta vän bodde 2 mil ifrån mig.

Nu ska jag bli stockholmare, ha en kvart (!) in till centralen och plötsligt kunna planera in annat utan att följa busstider (då jag bor nära tunnelbanan).
Förstår någon hurpass stor skillnad det är mellan Gården och Stockholm?

Kommer sakna norrtäljestunderna, och faktiskt lite åkersberga.
Men nu är det av på nya äventyr, och det är dags för mig att börja leva ett eget liv.