7 oktober 2009

Saknad vän.

Lite melankoli när jag tänker på Martina i göteborg, min egna norrtälje-bo som nu har blivit göteborgare.
Man kan inte bli mer än småledsen över tanken att hon stannar kvar, men samtidigt finns det telefon, och mer anledning till att åka och resa, samt att hon är lycklig därnere.
Oj oj, vad man måste gå igenom?
Livet är en liten ledsen, glad saga igen.

We're part of a story, part of a tale
We're all on this journey
No one's to stay
Oh where is it going?
What is the way?
We're part of a story, part of a tale
Sometimes beautiful and sometimes insane
No one remembers how it began
- Within Temptation "Never-ending story"


Hälsa på mitt nya hem också, still unreal.

Inga kommentarer: